Med ett krossat knä!
Idag var vi hos min bästa kompis som jag känt sedan jag var 6 år gammal och som även är barnens gudmor.
Hon har under sin skidresa i italienska alperna krossat sitt knä. Ja och det är så illa som det låter. De skulle precis avsluta sitt sista åk i otillgänglig terräng med mycket träd och ett tungt snöfall. Glad och lycklig säger hon i liften upp mot sitt då oanade öde: "det gör ingenting om jag nu skulle bryta benet"... aj aj man ska inte utmana de högre makterna kan man då säga med facit i hand.
På väg ned i backen skall hon ta sig förbi ett träd men fastnar med ena skidan på ena sidan av trädet och åker med full kraft i med det andra i den kraftiga trädstammen. Hon ramlar rakt ned med rumpan i marken och förstår att det inte gott så bra och ropar på sin man något längre ned i backen. Det skulle sedan visa sig att hon fullkomligt krossat sitt knä och läkarna säger att på en skala på ett till sex ligger hennes skada på nummer sex. Men hallå full pott men åt motsatt håll kan man säga.
Nu får hon inte stödja på på foten på sex veckor och sedan väntar kryckor i ytterligare sex veckor och ja efter det väntar en lååååång rehabtid med sjukgymnast.
Hennes ben var rejält svullet och jag trodde först att det var lindat med ett kraftigt bandage men det var helt uppsvullet. Vi fick en lång och ingående berättelse om hur hon på bår togs ned från fjället och har legat på sjukhus både i Italien och Sverige då hon under sin vistelse i den förstnämnda landet fick vård av personal som inte kunde ett enda ord engelska. Hemresan på flygplanet var inte heller att leka med då hon inte kunde gå eller böja på sitt ben. Jag fick hålla tillbaka tårarna för det var faktiskt känslomässigt jobbigt att höra på allt det hon gått igenom och kommer att behöva ta sig igenom för detta är ingen skada som är direkt speciellt okomplicerad. Jag lider verkligen med henne.
Krya på dig finaste Anna♥
Vi hade tagit med oss en korg och fyllt den med lite godsaker från Granit som vacker chilli, choklad, kaneldoppade nötter, honung och lakrits samt en bok. En flaska skumpa blev det också.
Fikabröd hade vi också tagit med oss och vilken tur att jag hade hela frysen full med kakor från Tindras tekalas från förra helgen som vi tog med oss.
Nu får vi hoppas på att hon repar sig så fort som möjligt och att hon snart kan stå stadigt på jorden med båda fötterna i marken.