sirieisenhardt.blogg.se

Barnen gör inte som jag säger... utan de gör som jag gör... det är ju det klassiska uttrycket som varje förälder ständigt stöter på. Min dotter Tindra har verkligen fått upp ögonen för shopping och när hon handlar går det i en rasande fart. Igår köpte vi:

 

 

Nämen fyra par skor! Man kan ju endast använda ett par i taget men å andra sidan kan man ju byta skor några gånger per dag. Det går ju jättebra och det är alltid kul att förnya sig - eller hur?

Och för den som inte visste det älskar jag att köpa skor oavsett om jag använder dom eller inte utan det är den där "magiska" känslan av att köpa ett par vackra skor som jag mest verkar vara ute efter. Många av dom står i sina kartonger helt oanvända, "en vacker dag"(ska jag trippa fram på dessa skyhöga klackar) så tänker jag när jag plockar fram mina skor. Tittar, beskådar och åtrår dom hett där de befinner sig i min ägo.

 

Tindra tittade på mig med stora lyckliga ögon och sa att det är väldigt kul och shoppa och i morgon ska vi shoppa ännu mer! Eller shoppa och shoppa vi ska köpa lite presenter till barnens gudmor som har brutit knät under sin skidresa i Alperna. Aj ja inte bra!

 

Sonen gillar också att shoppa loss men det är på Apoteket av alla ställen. Han befinner ju sig i den åldern då acne kan vara ett problem. Han står varje morgon och kväll och tvättar sina finnar noggrant, smörjer in sig och har sig och lägger ned mycket tid på detta. Då går det åt litervis med acnemedel vill jag lova och många burkar med hudkräm samt bomullstussar. Jag har de senaste dagarna lagt en förmögenhet på kläder och acneprodukter och då är inte sådana "Acne" produkter som mamma Siri i första hand trånar efter utan sådana som skall skrämma bort sonens finnar i ansiktet.

 

Sonen informerade mig häromdagen om att jag beter mig som en tonåring... Men herre gud vad underbart att en femtioårig tant forfarande kan ha barnasinnet kvar tänker jag - men inte sonen. Han tycker det är pinsamt när mamma Siri går igång. Anledningen till denna kommentar var att tidigare i veckan sprang jag på en fd kollega på Sveavägen tillsammans med min son. Hon smög upp bakom mig, ropade mitt namn och sedan utbröt ett högljutt kramkalas i mycket ljusa tonlägen som typ kanske vissa tonårstjejer har sitt normalläge på rösten när de talar med varandra. Sonen skruvade lite obekvämt på sig och tyckte nog att just hans mamma inte riktigt betedde sig som "normala" mammor gör. 

 

Min dotter Tindra tittar ofta på mig med förundrad blick, allt blir absolut inte rätt varken det som kommer från min mun eller de handlingar jag utför. Det känns som om hon är lite oroad över mig också att jag inte tar det lugnt någon gång utan ständigt "ruschar" på. Tindra har ända sedan födseln tittat så där lite "frågande" på mig och verkligen undrat vad jag är för sorts figur, så där lite kritisk och ifrågasättande och jag känner att jag har massor av leva upp till för att tillfredsställa den lilla damen. Igår sa hon till mig:

- Mamma det måste vara jobbigt att vara du. Detta kläckte hon efter jag hade talat om allt jag skulle göra. Jag var precis på väg till ett Gritpass då jag kom på att jag först var tvungen att hämta upp tvätten från tvättstugan. Sedan när jag var tillbaka från träningen måste jag laga mat och slutföra mitt jobb, arbetade hemifrån igår. Jag fortsatte att på lördag har jag dubbla träningspass och så har jag yogan på eftermiddagen. Oj jag måste hinna med att köpa gudmors presenter och så ska vi ju träffa mina kompisar för att gå på Vårsalongen på fredagen. Måste göra klart mitt blogginlägg och visst ja måste kolla nästa läxa jag har till skrivarkursen jag går på. Viktigt att se till att öva sången också varje dag när jag snart ska sjunga på begravning. På söndag har jag mitt Gritpass och så åker vi iväg och ska träffa gudmor med krossat knä. Shit middagen på kvällen som jag är bjuden på måste jag tyvärr ställa in för jag måste ju faktiskt vara en mor någon gång... Det var då min kloka dotter trött av allt som jag skall/måste göra tyckte att det verkade vara jobbigt att vara jag. Ja det kanske är jobbigt att vara jag - vad vet jag för jag kan inget annat än att vara just jag!

 

Men det är så klart att det är viktigt att ta det lugnt även om jag har svårt för det ibland. För hur var det nu? Jo barn gör inte som man säger utan som man gör...