Dagar i panik!

Men herre gud mitt internet fungerar inte!!! Eller jo det fungerar men liksom inte överallt... 
Shit vad galen jag blir när det inte fungerar som det ska! Förra helgen upptäckte jag att min Time Capsule stod och blinkade med gul lampa. Teknisk är jag inte med när den uppför sig på detta vis vet t om jag att något är fel.
Det märkliga var att vi kom åt internet med inte överallt. Sonen kunde inte köra online med sitt spel och jag kunde inte nå nätet med min arbetsdator. Eftersom jag arbetar titt som tätt hemifrån kände jag att paniken bredde ut sig över min (stora) kropp! Iiiiiiiii jag kan inte arbeta hemifrån!
Maken försökte via Australie instruera mig hur jag skulle felsöka för att få ordning på mitt nät men fasiken det gick inte. Till slut kom jag fram till att jag behöver "professionell hjälp" (sorry darling Richard...) så jag ringde Apple supporten. 
 
Oj oj med dom satt jag en halv förmiddag och försökte få igång min blinkande capsule. Tre tekniker avverkade jag och resulterade endast i ett konstaterande att de inte kunde hjälpa mig. Återigen iiiiiiiiii "what to do"?
Apple-killarna rådde mig att lämna in min (jävla) capsule för reparation och eftersom jag gör som "tekniskt" kunniga personer ber mig göra så gjorde jag det. Det skulle ta cirka två dagar till upp till en hel vecka innan jag skulle få tillbaka min capsule. Men vadå? Utan nät i en hel vecka - det går ju inte!
 
Om jag var desperat så var det inget mot vad sonen var. För under veckan som varit har han skickat sms varje dag när jag jobbat och på kvällarna tjatat om när jag - alltså lilla JAG har fixat nätet hemma. Maken hade även under veckan "skrämt" upp mig att när jag väl skulle få tillbaka capsulen så skulle jag vara tvungen att installera om en massa saker för att få nätet att fungera tillfredsställande. Ursäkta förlåt skulle JAG fixa det? För i helvete Richard nu tar du första bästa plan hem till Sverige och fixar nätet annars så - ja annars så kommer jag inte ha något jävla internet! Ja vi ses väl till jul eller så och om du vill veta något om mitt liv så följ mig på FB eller min blogg för på Skype lär vi inte ses! Ja ni hör vad en "internetlös" kvinna kan bli både desperat och lite smått "elak".
 
På fredagen ringer servicekillen och berättar att de inte hittat något fel och att jag kan komma och hämta min capsule. Ok det var väl bra att det inte var något fel på den men vad nu göra? Nu återstod det alltså att försöka installera skiten igen och i ren panik frågade jag servicekillen om han kunde komma hem till mig och fixa det. Och även om jag skojade, för det gjorde jag (Richard på allvar jag skojade...) så tog han det nog som en invit för han "informerade" mig om att det gick tyvärr inte... Va?!!!! Även om jag bad om ursäkt och sa att jag skojade hörde jag på hans röst att han inte trodde mig - alltså att jag skojade... Jag älskar för övrigt när folk "informerar" mig om saker och ting och inte "berättar". För när man "informerar" så liksom talar man ju om för en "mindre" vetande person om hur det ligger till och jag har en känsla om att människor runtomkring mig ofta "informerar" mig om saker... (ops) Förlåt mig! 
 
Men jag hade faktiskt en "back-up" plan i form av en klasspappa i Tindras klass som visade sig ha goda kunskaper i teknikens värld. Helt fantastiskt för igår när våra döttrar sjöng "Mattesupassionen" för andra gången i Adolf Fredriks kyrka så istället för att dricka öl som vi vanliga fall brukar göra när våra döttrar står för det kulturella så drack vi kaffe och ordnade med vår internet. Eller det var inte jag utan klasspappan som fixade internet för jag och drack kaffe för DET är något jag kan göra. Jag är så otroligt tacksam för hjälpen för när man inte själv besitter en viss kunskap så känns det otroligt jobbigt när man måste på något sätt lösa det hela.
Helt plötsligt var livet helt underbart igen! TACK bästa Niklas!
 
I natt när jag vaknade upp och precis som för en vecka sedan blinkade båda våra capsules gult... NEJ det är INTE sant! Det visade sig att maken hade skickat arga sms om att han var tvungen att gå in och ändra lösenord här och där för det hade tydligen hänt något med dom när vi fixade internet igår. 
Arg som ett bi skickade jag sms till honom i VERSALER att nu orkade jag inte mer nu fick det vara nog! (separation låg nu nära till hands...), visst ja vi bor ju inte ihop och skilsmässa är det inte tal om för gräset är inte grönare på andra sidan. Ni vet - "skit ut och skit in"...
När jag lugnat mig något så installerade jag något som heter "TeamViewer" och maken kunde från Australien fixa till de små åtgärder som behövdes göra för att mina (förbannade) capsules slutade att blinka gult. Puh när är alltså allt åter som det alltid varit i det "internetska" hemmet hemma hos oss.
 
Nå när man ser tillbaka på allt så har även en oteknisk person som jag lärt mig ett och annat. Vad jag lärt mig?
Nähe det tänker jag då rakt inte tala om för en vacker dag kommer en person som är ännu mindre tekniskt lagd än jag (joho dom finns...) behöva min hjälp och även jag vill faktiskt "briljera" någon gång i "teknikens värld"!