Tjejmilen 2014
- Käften!
Så sa jag till min PT häromdagen då jag låg på golvet i gymmet och slet med mina övningar. Det liksom bara for över mina läppar och jag var ju givetvis tvungen att ta tillbaka det jag sa. För så säger man väl inte till sin PT? Men Bea bara skrattade och berättade att en annan klient hade sagt "jävla kärring" till henne under veckan och precis som för honom hade det liksom bara slunkit ur munnen.
Jag fick ju givetvis ett mindre skrattanfall där mitt i mina övningar. Herre gud att säga "jävla kärring" det skulle jag då rakt ALDRIG göra och mitt lilla "käften" framstår då ju närmast som en kärleksförklaring!
Det är ju nästan att som PT borde man ha ett extra litet tillägg för att ta emot "fula ord" som sägs till dom. Men samtidigt vet jag ju att anledningen till att jag vill säga dessa fula ord är att jag tar i och jobbar extra mycket då. Och det är ju Bea som hjälper mig att gå utanför min bekvämlighetszon så jag borde egentligen säga snälla saker till henne då som "tack underbara Bea att du hjälper mig att bli starkare" eller liknande.
Det är ju nästan att som PT borde man ha ett extra litet tillägg för att ta emot "fula ord" som sägs till dom. Men samtidigt vet jag ju att anledningen till att jag vill säga dessa fula ord är att jag tar i och jobbar extra mycket då. Och det är ju Bea som hjälper mig att gå utanför min bekvämlighetszon så jag borde egentligen säga snälla saker till henne då som "tack underbara Bea att du hjälper mig att bli starkare" eller liknande.
Men vad fasen sa hon nu att hon ville att jag skulle göra? Aldrig i livet "jävla kärr...." - haha!
Nej Bea kan jag inte leva utan - världens bästa PT ever! ♥
Nej Bea kan jag inte leva utan - världens bästa PT ever! ♥
Vi har kört väldigt mycket löpning den senaste tiden för jag har bestämt mig för att bli en löpare. Tycker att det är en underbar träningsform som är enkel, billig och ger bra resultat utifrån mina mål. Men det är samtidigt väldigt jobbigt och rätt så slitsamt samt rätt så tråkigt... stundtals. Det känns inte lika motiverande att sätta på sig joggingskorna och ge sig ut i spåret som att packa ned spinningskorna och sätta sig i en mörk svettig sal och köra spinning i två timmar... Men det håller jag på och försöker ändra på - nu jävlar ska här springas!
Vi har tränat massvis av intervaller, 400 m, 800 m och 1 km intervall. Sekundersintervall, stegringslopp och löpteknik samt backträning så klart.
Tidigare när jag har sprungit så har jag bara gått ut och sprungit. Har sprungit en bit och sedan gått om vartannat och inte haft någon struktur eller tanke bakom min löpning. Nu när jag är lite mer insatt inser jag att en god teknik i första hand förhindrar skador men gör även att du blir en bättre löpare. Alla har kanske inte som mål att bli snabbare och bättre utan vill endast ut och springa och kör sin invanda runda. Men jag vill bli bättre, putsa på mina kilometertider och bli en stark och snabb löpare - det går jag igång på!
Igår sprang jag "Tjejmilen" med två av mina kollegor från TV4. Oj vad jag har varit nojig och nervös inför detta lopp. Att springa lopp är för mig något nytt och har endast "Vårruset" i bagaget som jag sprang för första gången i år.
Vårruset är ju endast 5 km och Tjejemilen just en mil...
Laddade med frukost men jag hade lite svårt att få i mig all maten eftersom jag var så himla nervös.
Kesella med hallon och blåbär, ostmacka, blodgrapefrukt och kaffe.
Knappt en timme innan loppet mötte jag upp mina vänner och vi peppade varandra och började värma upp.
Tjejmilen är landets största idrottsevenemang för kvinnor och i år sprang 33 000 kvinnor - häftigt!
Mitt mål med dagens lopp var att springa under en timme men framförallt var målet att ha kul.
Mitt mål med dagens lopp var att springa under en timme men framförallt var målet att ha kul.
Det var strålande vackert väder och kanske lite för varmt i mitt tycke när man skall springa och det är jobbigt när solen ligger på för mycket och värmer upp en redan varm och trött kropp.
På armen bar jag min "älskade" Garmin för att egen koll på tiden och veta hur jag låg till per kilometer.
Och där gick startskottet och nu iväg. Jag råkade sätta på min klocka lite för tidigt, innan jag gick över startlinjen men det var inget att bry sig om när jag väl var iväg utan bara att springa på. Det är lätt att dras med i tempot när man springer lopp och jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt de första kilometrarna för att inte köra slut i början av loppet och inte orka hämta hem det i slutet. Fick dra ned på tempot ett par gånger i början då jag och även mina kollegor sprang lite för fort. Vi hade sällskap i cirka 3 km och sedan försvann en av dom och efter cirka ytterligar 2 km såg jag inte någon av dom.
Jag försökte hålla ett jämnt tempo och använda mig av den teknik jag fått lära mig av Bea. Använda armarna, en något framåtlutande hållning och ett anslag av steget på den främre delen av foten. Vid backarna som var fler än vad jag trodde men kanske inte så branta försökte jag korta ned stegen och använda mina armar extra mycket för att få ett bra tryck framåt. Oj oj vad kämpigt!
Och där gick startskottet och nu iväg. Jag råkade sätta på min klocka lite för tidigt, innan jag gick över startlinjen men det var inget att bry sig om när jag väl var iväg utan bara att springa på. Det är lätt att dras med i tempot när man springer lopp och jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt de första kilometrarna för att inte köra slut i början av loppet och inte orka hämta hem det i slutet. Fick dra ned på tempot ett par gånger i början då jag och även mina kollegor sprang lite för fort. Vi hade sällskap i cirka 3 km och sedan försvann en av dom och efter cirka ytterligar 2 km såg jag inte någon av dom.
Jag försökte hålla ett jämnt tempo och använda mig av den teknik jag fått lära mig av Bea. Använda armarna, en något framåtlutande hållning och ett anslag av steget på den främre delen av foten. Vid backarna som var fler än vad jag trodde men kanske inte så branta försökte jag korta ned stegen och använda mina armar extra mycket för att få ett bra tryck framåt. Oj oj vad kämpigt!
Ibland var det trångt att ta sig fram men inte så farligt. När jag sprang Vårruset kom det löpare bakifrån som vrålade "ur vägen" men det var det inte under Tjejmilen.
Efter 6 km stötte jag ihop med ena av min armbåge mot löparen bakom mig. När det upprepades ännu en gång vände mig om och bad om ursäkt.
- Hej! sa hon och frågade om jag inte jobbade på TV4. Jo sa jag och det gjorde hon också, på sporten. Vi snackade lite men sedan sa hon att hon var tvungen att ta igen lite av tiden som hon tappat och jag sa att spring iväg du för du är snabbare än mig. Och iväg for hon!
De sista kilometrarna segade sig fram, Det var jobbigt men överkomligt och den sista kilometern som även var den snabbaste för mig var sjukt jobbig. Ett hundratal meter innan målgång såg jag min lilla familj stå och heja på mig. Härligt!
Sista metrarna in i mål tog jag i så mycket jag orkade - herre gud helt slut!
När jag tittade ned på min Garmin var sluttiden 55:29 men eftersom jag tryckt på klockan för tidigt var det inte den exakta tiden.
Efter en stund återförenades jag igen med mina kära kollegor och vi kramade om och grattade varandra för ett väl genomfört lopp. Jag var nöjd för jag hade nu sprungit mitt första millopp och även under timmen som var mitt mål. Och framför allt så hade jag kul!
Min sluttid blev: 54:43 - och JA jag är jättenöjd!
Min sluttid blev: 54:43 - och JA jag är jättenöjd!
Nästa lopp blir i november då det är "Tunnelloppet". Får slipa ännu mer på teknik och intervaller för att få ned tiden ytterligare. Men först ska jag njuta av att ha nått mitt mål med dagens lopp.
TJOHO!!!
Stort grattis och bra skriven "race report"!
Ser fram emot din kommande karriär! :)