sirieisenhardt.blogg.se

Jag gillar inte alla gånger att vara vuxen. Det innebär ju så jäkla mycket ansvar... hela tiden liksom. Och det är ju jobbigt, tycker jag.

Som idag då min dotter kom till mig och satte sig i mitt knä. Hon kramade om mig och sa att hon inte ville att jag någonsin skulle dö. Det hade varit så skönt att säga att så klart att jag aldrig ska dö men då skulle jag ju ljuga och en dag kommer även hon att dö...

 

Det är många tankar som far runt i en liten tioårings huvud och jag minns själv när jag var i den åldern och livrädd för att det skulle hända mina föräldrar något, att de skulle dö. Jag kan inte komma ihåg hur mina föräldrar gjorde för att lugna mig och hur ärliga de var men eftersom min mor var en mycket klok kvinna, så kan jag inte tänkta mig annat än vad de än kom överens om att säga mina föräldrar så var det nog något klokt.

 

När min mor dog så sa jag att jag aldrig skulle skaffa barn för jag ville inte att mina barn skulle känna den sorg och smärta det innebär att förlora en förälder. Fast så blev det ju inte för jag har ju idag själv två fina barn.

Kan ibland själv tänka på att jag faktiskt ska dö en vacker dag. Lite konstigt uttryck att "dö en vacker dag". Folk dör jag oavsett om dagen är vacker eller inte men det finns säkert undermeningar och dolda budskap i det talesättet men jag är väl för "enkel" i min tankegång för att ta till mig det.

Alltså jag har snart levt i femtio år och statistiskt sätt så har jag levt längre än vad jag kommer att leva om jag ska utgå från den medellivslängd som idag är 83,7 år för kvinnor i Sverige. Låt se - hmm jag har då cirka 34,7 år kvar att leva. Men hallå det känns ju jättefjuttigt för jag har inte gjort det jag vill göra och det finns massor av fler saker att göra som jag ännu inte upptäckt att jag vill göra. Har faktiskt inte en aning om jag kommer att hinna det på de år jag statistiskt sätt har kvar!

 

Jag får ju då inte råka ut för någon olycka eller sjukdom för det kan ju rejält förkorta min 34,7 år liksom.. Men jag har ju även samtidigt chansen att överträffa statistiken och leva längre än de där 83,7 åren. Hurra för det! Eller...

Som jag har sagt tidigare har jag ju tänkt att bli typ 120 år och då har jag hela 71 år kvar att leva, jag har då levt kortare än vad jag har kvar att leva. Den tanken känns något mer positiv. Vi kör på det tycker jag.

 

Jag tränar som en tok och hoppas att jag stärker min kropp och får den att orka att åldras. Kan inte få den yngre men jag kan motverka framtida krämpor och det känns bra. Har ibland lite svårt bara att även ta till mig återhämtning och vila och kan lite ignorant inför min kropps smärta som titt som tätt dyker upp. Men jag har blivit bättre på att ta till mig och lyssna mer på min kropps signaler.

Yoga, massage och kiropraktor är något som jag även invigt i mitt vårdande av min kropp. Ja för om jag ska orka leva 71 år till måste jag verkligen se till att den skall hålla. En god natts sömn är även att rekommendera.

Kram och god natt då ♥ se till att njuta av livet!