sirieisenhardt.blogg.se

Nu är det endast fyra dagar kvar och sedan är det semester. Åh vad skönt det ska bli. Jag känner att nu är det verkligen dags att få lite extra ledighet.

 

I nästa vecka kommer barnens "nanny" -  förlåt jag menar "daddy" hem... och oj vad han ska få känna på sitt faderskap för trötta mamma Siri ska sova sött, äta gott och träna mycket med en utvilad kropp. Undrar hur det känns - att träna med en 8 timmars utvilad "Sirikropp", ja men det kommer ju typ bli världsrekord! 

 

Går till Konsum på kvällen för att handla inför morgondagens middag. Jag springer på en kollega och han är precis som jag sliten och trött och längtar efter lite ledighet. Han beklagar sig över en ond rygg och säger att han tränat hårt. Sprungit tre dagar i veckan. 
Åh herre gud tänker jag, vad är det med ungdomarna nu för tiden. Sprungit tre dagar i veckan! Mitt löpprogram består av tre pass, sedan är det PT timme, cirkelträning, dubbla spinningpass och Grit som avslutning på söndagarna. Vad är det med dessa trettiofyraåringar.... jag tittar på min kollega och undrar hur gammal han är. Trettiofem svarar han - ja visst ja så gammal men då förstår jag. Han börjar ju komma upp i åren.

 

Vi står och pratar en stund skrattar och har det trevligt. Har pratat lite om att gå ut och springa tillsammans någon gång men vi får se om han orkar och om han hänger med i tant Siris tempo... ja och det vore ju lite "nice" att bli jagad av en "någorlunda" ung karl i min ålder även om det råkar vara i rent träningssyfte. Alltså syftet är att träna och bli snabb och... ja ja jag tror att ni förstår.

 

I morgon ska jag ta med en annan ung man på en löptur som råkar vara min son. Vi var ute och sprang igår och oj vad jobbigt han tyckte att det var. Snabb som en panter var han i starten och det var endast hans ryggtavla jag såg då vi började springa bort mot Karlbergskanalen. Men uthålligheten var det värre med så efter ett hundratal meter tog det tvärstopp och han stod och flåsade helt utmattad när jag så småningom kom ikapp honom.
Väl framme började vi köra våra 800 m intervall och samma sak upprepade sig igen. Han iväg som en iller och jag långt efter men efter ett tag sprang jag ikapp och förbi honom. Sedan fick jag invänta honom när jag väl sprungit mitt intervall då han efter en stund kom han lunkandes emot mig. Och då var det ju dags för nästa intervall och så höll vi på. Jag var själv väldigt sliten efteråt och sedan promenerade vi en bit för att sedan bege oss hem i lätt jogg.