sirieisenhardt.blogg.se

 Jag följer #SvartKvinna på Instagram och på FB. Det är med skräckblandade känslor jag läser de olika inläggen. Häpnas av alla inskränka, hatiska och rent idiotiska uttalanden, frågor och andra människors sanningar svarta kvinnor i dagens svenska samhälle får utstå. 

Läser dom, förfäras och tänker att jag vill inte följa detta konto som får mig att bli nedstämd och rent ut sagt både rädd och riktigt ledsen. Är detta en "verklighet" mina barn ska gå ut i livet till och då tänker jag särskilt på min dotter?...
Men att blunda och likt en struts "gömma huvudet i sanden" är inget alternativ för mig.

 

Samtidigt blir jag lite lättad för jag har någonstans inom mig i hela mitt liv haft min identitet som "svart kvinna". Jag har trott att det var jag som inte kunde "lämna" min hudfärg hemma och att det var jag som ständigt påminde mig om mitt skinns mörka färg. Detta har jag disktuerat massor om med några av mina vänner som  har asiatiskt ursprung och de har inte alls känt igen sig i dessa tankegångar. Och helt plötsligt när jag börjat följa SvartKvinna läser jag om andra svarta kvinnor i Sverige som har exakt samma upplevelser och erfarenhet som jag har haft och har.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag upptäckt att jag inte är ensam om denna känsla utan att det är så många fler som har samma erfarenhet som jag men jag känner som sagt var en lättnad. En lättnad av att min upplevda känsla inte var endast något som jag skapat som ett fantasifoster i mitt huvud och att känslan var rätt.

 

Jag har blivit kallad negerhora, fått bananskal kastat på mig, fått höra att av vänner (?)/bekanta att de inte gillar svartskallar men att jag är ok (???) även om det var väldigt längde sedan, att jag inte är så mörk i min hud och då undertoner av att det skulle vara positivt, att de aldrig legat med en svart tjej - herre gud vad tror vissa män - att det skulle vara någon skillnad? Jag har blivit särbehandlad på Kuba när jag tillbringade 3 veckors semsester där 1998. Med andra ord så har jag med hela registret av erfarenhet som jag har förstått är ganska så vanlig när det gäller svarta människor och i synnerhet kvinnor när det gäller den sexistiska delen.

 

Det har hänt att okända människor börjat prata engelska med mig och när jag svarar dom på svenska fortsätter de att prata engelska med mig. Jag har även fått höra att jag pratar så bra svenska... nähe jag råkar ju liksom vara svensk och har bott i det här landet närmare 50 år så då jag brukar svara med: "det gör du också". 
Samtidigt vet jag att allt handlar inte om ondska, rasim eller hat utan alltifrån att människor är nyfikna, vill prata och vissa fall endast är opålästa.

Men ibland kanske jag inte vill prata om mitt ursprung för jag bor ju faktiskt här i Sverige är svensk medborgare och är så otroligt mindre annorlunda än vad jag faktiskt tycks tro vara i andra människors ögon.  

 

I dag är det "negerbollens dag" enligt vissa människor... det finns tydligen ett event på FB där massor av människor är med och skall fira denna lilla bruna chokladbolls dag men jag undrar vad de egentligen vill påstå sig att fira? 
Den sönderanvända motiveringen att man vill använda ordet "negerboll" för att det alltid hetet det så är löjeväckande. Så inget är föränderligt och allt skall bestå som det alltid har varit oavsett om man kränker eller sårar en annan människa? Då stiger jag ned på den personens samma "låga nivå" och säger att såna personer som du som har dessa åsikter är en idiot för idiot har ni alltid hetat och den sista idioten är då heller sannerligen inte född.

 

Men jag tänker inte låta de mörka krafterna ta över mig och mitt sinne för jag är i min egna kärnas mitt en positiv person som tror på den goda människan. Jag tänker inte vara ett tyst offer och famla omkring i min egna självömkan utan stå upp för mig själv, mina barn och alla människors lika värde.  
Och jag är av den tron att goda saker händer goda människor och att de godas kraft alltid vinner - så det så ♥