Stockholm är fullt av vänner!

Vad konstigt tänker jag att jag som varit en sån stor "motståndare" till yoga längtar alltid till fredagsmorgnarna då jag ska på min Hot Mojo. När jag vaknar på morgonen rinner svetten längs min kropp och den senaste tiden har jag vaknat på detta sätt - sjöblöt! Jag älskar att få svettas men då i träningslokalen, i löpspåret eller på yogapasset och inte i sängen eller på bussen.
 
Som vanligt är det fullt och lite trångt i yogasalen. Jag har noterat att det är inte så ovanligt att par går och yogar tillsammans. Idag hamnar ett sådant brevid mig och tränger sig emellan mig och min vanliga yogagranne en ung tjej. Hmm attans inte snyggt att "tränga" sig in i lokalen för så är det nästan alltid varje fredag att man måste bevaka sin plats i kön in till salen för "de där yogamänniskorna" tränger sig... Ja jag kanske också tränger mig ibland... man vill ju ha en bra plats.
Idag hamnar jag bredvid en man som stånkar och stönar jättehögt. Tänker att det är ju jätteirriterande att ligga där och lyssna på honom men beslutar mig för att stänga ut honom och gå in i mig själv för det är ju ändå det som är meningen med yogan. Då går det bättre. Svetten rinner och mina tankar koncentreras till övningarna och jag märker att kroppen börjar "svara" med att blir starkare och smidigare, jag älskar min "heta" yoga.
 
 
Dagen försvinner i rasande fart och jag undrar vem det är som hela tiden stjäl min tid. Nähe då fick jag inte gjort det jag tänkte göra i dag heller. Men det får bli i morgon... eller någon annan dag.
 
Efter jobbet ska jag äta middag med två av mina "bästa" kollegor. En av dom ska gifta sig om en vecka och då har vi bestämt att vi ska gå ut och äta tillsammans innan hon blir Fru. 
Vi planerade att sätta oss på "Gården" vid Norra Bantorget och på vägen dit springer vi på en av min dotters bästa kompisar. Jag stannar till, kramar om henne och säger att vi ses på söndag då tjejerna ska sjunga i kyrkan. Nu vidare mot Gården. Det visar sig att det är fler än vi som hade kommit på den briljanta idén att sätta sig i strålande sol och dricka vin/öl och kanske äta en bit mat just på det här stället. 
Gah vad jobbigt nu måste vi tänka om och efter en stund förslår jag att vi går till restaurang "Underbar" och försöker få ett bord där. Och det får vi. Jag älskar detta ställe med väldigt god libanesisk mat och trevlig personal. Och så får man MYCKET mat...
 
Men först öl för att släcka törsten i värmen.
 
 
 
 
 
 
 
Så där ja nu kan man äntligen äta när vi fått in alla 15 kalla och varma rätterna!
 
Efter middagen bestämmer vi oss för att gå och ta en drink. Jag föreslår "Köttbaren" på Tegnérgatan. På vägen dit möter vi mina grannar som jag hälsar på.
På Köttbaren är det givetvis fullt på uteserveringen. Men se där sitter ju dotterns klasskompis med sin mamma och sällskap. Jag stannar till och pratar lite och sedan går jag och mina vänner vidare.
 
Över gatan mitt emot Köttbaren alltså, ligger "Hattori Sushi Devil". Där finns det ett ledigt bord på uteserveringen så vi sätter oss där. Drinklistan är spännande och det är svårt att välja...
 
När drinkarna väl kommer in blir vi inte besvikna - så gott och väldigt vackra!
 
 
Åh herre gud så gott!
 
När vi sitter där och pratar, fnissar och diskuterar hör jag någon säga:
- Siris skratt hör man överallt. Och det är min chef som suttit på restaurangen nedför oss - "Rolfs Kök" och nu är på väg hem med sin sambo. Haha - ja se där nu kom chefen på en allt...
 
En stund senare ser jag en kvinna på gatan som råkar vara min husläkare. Hej säger jag, hon stannar till lite och ser förvånad ut att jag är här och inte i Australien för det var ju dit vi skulle flytta och jag förklarar läget. Jag säger också att jag ringer dig för jag mår inte så bra. Men backar lite när jag förstår att det ser nog ut som jag mår riktigt bra när jag sitter där med mina vänner och dricker drinkar i den sköna ljusa försommarkvällen. Snabbt tillägger jag: "men det syns kanske inte"... att jag inte mår så bra menar jag då även om jag just för tillfället mår bra. Hon ler lite och skyndar vidare. 
 
Kvällen börjar dra ihop sig för mig och mitt sällskap. Det har varit trevligt och gott men nu är det dags att åka hem. Eller för min del att gå hem. Vi tackar varandra för en mysig kväll, kramar om varandra och skiljs åt. Så där nu har ungdomarna följt "tant Siri" till porten i tryggt förvar. 
Tack bästa vännerna som liksom bara även "råkar" vara mina kollegor - kram och god natt samt mätt och belåten. Tack för att jag trots alla mina i-lands åkommor har att ett fantastiskt liv ♥