Sluta aldrig att drömma!

Jag skyndar iväg i regnet. Paraply är en bra uppfinning tänker jag men endast då man har med sig det och som ett skydd från ett ihärdigt regn som blöter ned mig och droppar ned från mitt hår. Oj nu ser jag inte klok ut och undrar hur min frisyr ser ut nu. Men det är nog ingen större fara för lockarna på mitt huvud lockar sig säker endast ännu lite mer och jag ser säkert ut som jag brukar göra. 
 
Snabbt upp mot tunnelbanan vid Gärdet. Utanför i regnet sitter det en tiggare, en man. Han säger hej och jag hälsar tillbaka. Jag säger att jag inga pengar har för det har jag faktiskt inte. Vet inte varför jag börjar tala med honom för jag brukar som de flesta gör, "låtsas" inte se och endast hasta snabbt förbi. Det man inte ser finns inte eller något åt det hållet. Stannar till lite grann och säger att han borde sätta sig under tak där i "Suckarnas gång" som den långa tråkiga gången från tunnelbanan ut mot Gärdetsområdet kallas. Han skakar på huvudet och säger att det inte är bra för polisen kommer bara och jagar bort honom. Vet inte om det är sant men det låter inte helt otroligt och jag tänker att oavsett vad så känns det inte värdigt eller bekvämt att han sitter där i regnet och bli blöt. Men nu skyndar jag snabbt iväg och att jag själv nu är blöt blir plötsligt ett större och akutare problem... Jag lämnar honom där i regnet med sina förhoppningar och drömmar...
 
 
Min mans indiske chaufför drömmer om att flytta till USA och jobba som taxi- och budbilschaufför. Maken säger att det säkert finns massor av jobb där men förklarar även den krångliga hanteringen med visum. Han tar inte riktigt in det sista och säger att han tycker att det låter som om de behöver väldigt mycket folk där i Amerika. Min man frågar hur han tänkt att han skall ta sig dit och mannen svarar att han är en bra chaufför och kan köra. Ännu en gång försöker min man Richard förklara och säger att det finns vatten emellan och det kan bli svårt att "köra" dit. Mannen svarar ännu en gång att han är en bra chaufför och att han kan köra - jättelänge.
Maken ömmar för honom men säger inget mer och låter honom fortsätta drömma...
 
Mina barn ligger och sover. De ser så fina och fridfulla ut. Det händer att jag rätt ofta får dåligt samvete när jag tittar på dom när de sover för jag kanske inte alltid har tid med dom. 
- Mamma! Säger barnen och ställer en fråga.
- Nej hon är inte här. Kan jag svara för jag har tusen saker att göra och anser att just det jag håller på med är mycket viktigare än den fråga de precis tänker ställa. 
- Men mamma. Säger då barnen och jag tvingas svara. 
 
Jag tittar på dom igen, ger dom en lätt kyss på kinden och låter dom drömma vidare ♥ 
↑