sirieisenhardt.blogg.se

Det börjar liksom bli på allvar nu - kroppen är inte sig lik. Min blick är suddig och jag justerar avståndet mellan ögonen och alltifrån bipacksedeln på läkemedelsburken till tidningar när jag försöker läsa pyttsmå bokstäver inte ämnade för mina gamla trötta ögon. Något som jag även tyvärr har märkt är att den där unga, pigga, nyfikna glansen försvinner från en äldre människas blick. Den ersätts av en något trött lite vemodig blick som avslöjar att man varit med om både det ena och det andra och visst har det varit kul på resans väg men tar liksom på krafterna.

Det kan vara svårt att många gånger avgöra en annan människas ålder men ögonen avslöjar en oftast - tycker jag.

 

Men det är inte bara blicken och ögonen som blir trötta, hela jag är trött liksom. På morgonen är jag trött, efter jag har ätit mat är jag trött och på kvällarna är jag jättetrött. De dagar jag kör dubbelpass är jag (jävligt) trött och jag som alltid varit både morgonpigg och kvällspigg har ju helt tappat det! En trött sur kärring med krämpor - det är vad jag blivit.... haha! Nja så illa är det kanske inte men självklart tycker jag att tröttheten kommer med åldern.

Den där tuppluren på eftermiddagarna man kan kosta på sig på helgerna är LJUVLIG! ♥

 

Och så har vi det där med klimakteriet som jag tjatar om, fy och usch. Jag brukar ju prata om sånt som andra människor inte pratar så högt om alla gånger utan som de håller för sig själva. Men se det har jag stundtals lite svårt för. Min manliga kollega som sitter bredvid mig på jobbet, mycket för att jag har krävt att jag vill ha just honom bredvid mig för utstå mycket och sånt som han inte vill veta om mig... Oj oj stackarn men jag måste medge att han är tapper eller så handlar det mer om att han helt enkelt "stänger" av. Vet inte riktigt om det är mig han stänger av, det jag säger eller om han liksom neutraliserar sig själv och helt enkelt inte hör mina innersta hemligheter som jag rakt från hjärtat berättar för honom.

 

För livet kan vara tufft för en dam i min ålder då en nysning, hostning eller ett alltför tufft träningspass kan försätta en i mycket prekära och pinsamma situationer... Men Siri sånt pratar man väl inte högt om? Inte? Vad konstigt men det gör jag för det är ju jättevanligt och många känner ju igen sig. Fast ok alla kanske inte pratar högt om det... 

Jag har även fått en sån där "kärringknöl" på min vänstra fot - "Hallux valgus". Men aj vad ont den gör när jag har på mig mina stilettklackar... nja nu överdrev jag något för det är ju just såna skor som är ett minne blott med en sådan knäl på foten och ont gör den stundtals också. Skit också! När jag läser om operation för att åtgärda detta lilla problem får man inte belasta foten fullt ut de närmsta sex veckorna och sjukskrivningarna ligger på mellan tre till sex veckor. Men herre gud det går inte! Inte träna på så många veckor är helt uteslutet för mig!

Jag får helt enkelt vårda och ta hand om min "hallux valgus" och hoppas att jag slipper operera mig.

 

Och när vi ändå är inne på träning så kan jag kan väl erkänna och då säkert till någons (glädje) förvåning att jag har en liten härlig "go" kakmage, gropiga lår och en rumpa som hänger. Fast jag kan inte säga hur många av de totalt 13 cm den skall falla som enligt statistik en kvinnlig bakdel skall ramla ned under ens livstid som just min rumpa nu geografiskt ligger närmare marken.

Och då tränar jag ändå i snitt sju dagar i veckan... Och ni kan ju då bara tänka er hur jag skulle se ut om jag inte tränade så mycket. Ja då skulle ta mig tusan till och med mörkret bli mörkrädd för mig!

 

Nej nu ska den här "skröpliga gamla tanten sluta gnälla och ta sin sargade lekamen och gå och lägga sig... haha nej så illa är det då verkligen men nu ska "tant Siri" sova för i morgon bitti väntar PT Bea!!! 
Ja men då säger vi väl kram och god natt då ♥ ses i morgon!