Kolla, kolla kolla!
Vaknar upp på morgonen och känner mig väldigt trött, lite yr och illamående. Det har jag gjort ganska ofta den senaste tiden och även om alla dessa symptom försvinner efter ett stund när jag piggnat på så blir jag orolig eftersom jag är en smått hysterisk hypokondriker... jag sms maken.
Mycket riktigt efter ett tag då jag fått i mig en kopp kaffe och en macka är jag om än inte pigg inte lika trött längre i alla fall. Och trött kan jag inte vara eftersom att jag skulle ha ett PT pass med Bea så det var bara att hoppa i träningskläderna och bege sig mot gymmet. Där mötte jag upp Bea och vi tog oss i lagom lunk bort mot Valhallavägen och upp mot Stadion. Vilken tur det var öppet och precis som för två veckor sedan hade vi hela härliga Stadion för oss själv och denna morgon "badande" i varm strålande sol.
Denna morgon skulle det bli 1000 m intervaller och rättare sagt totalt tre stycken. Men i vanlig ordning värmde jag upp under Beas ledning med löptekniksövningar. Höga knän, kick i rumpan och stegringslopp. Jag är alltid helt slut efter uppvärmningen och då återstår ju själva löpningen...
Jag börjar även inse att tekniken blir viktigare och viktigare för att för det första hålla skador borta men även för att utveckla sin löpning för att orka mer, längre samt att bli snabbare. Kan nästan jämför den med sångteknik och tänker på alla skalor jag genom åren sjungit och med tiden övat upp mina sångmuskler och blivit bättre. Samma sak gäller ju faktiskt med löpningen men att det är nu andra delar av kroppen och andra muskler jag tränar och så låter det inte så mycket när jag springer som det gör när jag sjunger, så klart! Gud vad smart jag är!
Nu var det dags för tusingarna. Det var jobbigt men så här i efterhand var det mindre jobbigt än vad jag trodde det skulle bli. Så kände jag efter mina tre varv men sedan var det magövningar och då var jag helt slut och fick "småfuska" mig genom övningarna för jag hade inte riktigt orken kvar i ärlighetens namn.
Känslan man har i kroppen när man genomfört ett tufft PT pass är bara helt underbar! Tjo ho!
Sedan småjogg tillbaka hem, trött men lycklig.
När jag är väl hemma får jag ett sms från Richard min käre man. Han skriver: "kolla, kolla, kolla". Hmm jag fattar ingenting och undrar vad jag ska kolla efter. Är det något häftigt han lagt ut på FB? Kommer det något efterföljande spännande sms? Vad är det jag ska kolla? Jag sms honom och undrar vad han menar men jag får inget svar. Usch, jag gillar inte att han inte svarar på mina sms för vem vet vad som kan hända där borta i Kenya för han har skrivit lite om kidnappningar, bomber som detonerat och poliser som plockat upp människor samt att man kan bli rånad med kniv på kvällarna. Pistoler är svårt att få tag på har personalen på hotellet informerat om och knivarna använder rånarna endast för att skrämmas med. Jaha men då så - ingen fara om man skulle råka ut för det då eller?...!!!
Men jag hinner inte oroa mig så mycket mer för in i duschen och iväg till arbetet. Under dagen försöker jag vid ett flertal tillfällen få kontakt med min käre man utan resultat. När arbetsdagen lider mot sitt slut får jag äntligen mitt efterlängtade sms. Han skriver att jag måste kolla med min husläkare. Ja visst ja, jag skrev ju till honom om min yrsel, illamående och trötthet. Det var ju det jag skulle kolla! Men hallå hur hjärnslö får man vara Siri. Här har du gått runt hela dagen och varit orolig för maken och då är det "hans" oro över mig som jag gått och oroat mig över. Hänger ni med? Ibland så skrämmer jag mig själv... Slutet gott allting gott förutom att jag är trög, har svårt att koppla och se saker och ting i sitt sammanhang. Annars mår jag bra... ja förutom yrsel, trötthet och illamående men det får jag ta med min husläkare.
På kvällen hämtar jag paket på ICA, bakom disken står min vanliga favoritkille. Han är brunbränd och ser väldigt bra ut.
- Vad brun och fräsch du ser ut. Säger jag. Han tackar och ler lite blygt. Han har kortärmat och armarna är vältränade och jag kan ana en sån där snygg blodåder på armen som kan komma fram om man tränat hårt och länge.
"Kolla, kolla, kolla" ringer det i mitt huvud. Men jag kommer på mig själv att det är ju inte hans muskler jag ska kolla utan min yrsel, illamånde och trötthet. I morgon ska jag ringa min husläkare. Jag tittar en sista gång på honom bakom disken och det liksom ekar i mitt huvud: "kolla, kolla, kolla"...