Så det så!
Det blir inte alltid som man tänkt sig... och det behöver inte vara fel men man måste ställa om sig tänka om och göra en manövrering mot en ett annat håll och hitta en ny inriktning.
Kan vara lättare sagt än gjort men jag hävdar bestämt att motgångar alltid på sikt stärker en på ett eller annat sätt. Något jag alltid säger till vänner som har det kämpigt i livet och jag tycker att man skall leva som man lär även om jag märker att det är lättare att säga det till andra än att intala det för sig själv...
Det händer ganska ofta att det inte riktigt blir som min dotter heller tänkt sig. Hon är väldigt noga med rättvisa i vår familj och då särskilt när det gäller hur vi behandlar henne och storebror Malcolm. Jag upplever att vi behandlar barnen rättvist även om det i vissa sammanhang inte verkar så på grund av olika yttre aspekter som att det skiljer fem år dem emellan, har olika intressen och faktiskt är två skilda individer så kanske de inte alla gånger går att exakt göra på samma sätt alla gånger. Och detta brukar uppfattas orättvist av dottern.
Ibland blir jag så himla trött på (henne...) Tindras "tjat" om rättvisa så att jag brukar säga (en dålig mor som jag är) att det beror på att jag tycker sååå mycket mer om hennes bror och det är därför hon särbehandlas på detta sätt. Ja jag vet att så får man eller bör man inte säga till sitt barn men ibland tryter även tålamodet hos en sån behärskad och vältalig person mig. Men hon är så van med mitt sarkastiska svar att hon bara suckar och blänger surt på mig och det är ju en himlans tur att hon tar det på det sättet.
Fast livet är ju faktiskt orättvist många gånger och det är något som jag även vill att mina barn ska lära sig. Det är inte alla som har en sån tur som får växa upp i vackra trygga Sverige, får gå i skolan, mat för dagen och föräldrar som faktiskt älskar dom och gör allt för att de skall få ett bra och trivsamt liv. Även om nu Tindra stundtals tycker att brosan har något slags VIP-kort hos mig och maken och får fritt spelrum i det mesta här hemma.
Jag tänker på en av barnens alla böcker som står i bokhyllan som heter "Frippe lagar allt" av Lars Klinting. Den handlar om Frippe som är en liten bäver som tillsammans med sin kompis Castor öppnar en reparationsverkstad. När kunderna lämnar in sina trasiga grejer blir det inte riktigt som varken kunden eller Frippe och Castor tänkt sig.
Den inlämnade cykeln blir till en enhjuling, den för stora morgonrocken minskar rejält och blir det en sjal och strykbrädan till en skateboard.
Som sagt var det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan ju faktiskt fortfarande bli bra. För det blev bra för Frippes och Castors kunder i den lilla ljuvliga barnboken och så kommer det bli även för oss även om vi inte råkar vara en liten bäverfamilj...
Ja men så måste det bli för jag är en inbiten optimist och det tänker jag alltid vara för det kan INGEN ta ifrån mig - så det så!
