Välkommen höst!

Det känns i luften att kallare tider är på ingång. Höstens något kallare vindar börjar ta tag i luften och helt plötsligt är den underbara tropiska värmen som bortblåst. Det var helt fantastiskt med den hetta som vi har haft i vackra sommar Sverige under ett par veckor. Har njutit otroligt mycket av den men jag måste även säga att det gnällts lite väl mycket över värmen från många håll och kanter.
Jag kan förstå att det är jobbigt för äldre, väldigt små barn eller de som är extremt värmekänsliga på grund av sjukdom eller annat. Men varför gnälla även att det varit svårt att somna på kvällen och svetten som runnit längs kroppen på dagarna. Hur länge och ofta får vi ha sådant väder i Sverige? Det är ju bara att njuta och göra det bästa av situationen. Kan väl erkänna att jag nog tillhört den skara av människor som tidigare gnällt när det blivit för varmt men inte i år och jag ska nog - om jag törs våga lova det - aldrig mer gnälla på värmen. 
Nu tycker jag att det nästan är kallt ute men samtidigt ser jag fram emot hösten - älskar hösten som jag tycker är den bästa årstiden! Hösten för mig är en "start" med aktiviteter och att sätta igång och ta itu med saker och ting.
 
 
Det kommer att bli en intensiv höst för hela familjen. Malcom börjar nian och har endast ett år kvar innan gymnasiet. Helt galet vad tiden har runnit iväg, min lilla bebis som blivit en ung man som mer och mer står på egna ben. Den närmsta tiden kommer alltså att fokuseras på skolan för hans del, oj oj mycket gräl om läxor och annat känns det också som det kommer att bli...
Tindra skall börja en dans- och sångkurs på Balettakademin och så har hon kören med alla sina uppdrag titt som tätt. Ja och så börjar hon ju fyran också så klart! 
 
Själv ska jag gå en skrivakurs på Medborgarskolan. Det ska bli fantastiskt kul och spännande. Men samtidigt mycket arbete också för det tar tid att skriva sina texter samt även att läsa övriga kurskamraters texter. Fast detta är något jag verkligen ser fram emot och vill göra.
 
Jag ska även springa två lopp, herre gud "Tjejmilen" är ju om endast tre veckor och jag blir nervös bara jag tänker på det. Tränar för fullt med mina intervaller och är ute och kör lite längre sträckor. Häromdagen var jag ute och körde milen och blev helt slut. Efteråt krampade mina vader så mycket att jag fick haltandes ta mig hemåt i sakta gemak... Ja men fint Siri - de "bådar" gott inför stundande tjejmilen.... men jag tror att det handlade om vätskebrist då jag druckit alldeles för mycket kaffe under den dagen (som alla andra dagar...) utan att fylla på med vatten.
Seda blir det "Tunnelloppet" i november.
 
 
Det kommer med andra ord bli en tuff och intensiv höst men samtidigt massor av skratt och härliga stunder. Försöker hela tiden mentalt ställa in mig så att jag har en positiv inställning till det jag ska göra och utföra även om det alla gånger inte är en så rolig eller stimulerande syssla som skall göras. Jag lyckas inte alltid men försöka duger för mig. 
 
Vet inte om maken alla gånger håller med mig om att jag försöker ha en positiv inställning till det jag ska göra eller mina tankegångar för igår när vi satt och "lördagsmyste" framför tv:n i vardagsrummet medans barnen var på sina rum säger jag plötsligt till honom att vi nu förmodligen har levt längre än vad vi har kvar att leva. Han tittade på mig och låter lite upprörd när han säger att det jag säger är oerhört deprimerande och fortsätter med att säga "tack" flera gånger och att det här var verkligen vad han behövde höra en lugn och skön lördagskväll med sin fru.
Förstår inte vad han menar för detta är ju endast en reflektion som plötsligt kom över mig och den är förmodligen med största sannorlikhet väldigt nära verkligheten även om jag oftast säger att jag ska bli hundratjugo år... jag tänker också att om man skall reflektera över livet måste man även "bjuda" med döden i tankegångarna för det ju ändå den - döden -  som avslutar våra liv. Så försök att ta tillvara på "vardagen" och gör den till en fest varje dag.
Det behövs inte så mycket, ät din frukost på finporslinet varje morgon. Varför vänta till den där tjusiga middagen du har kanske en gång per år. Ta ledigt från jobbet en dag och gå på den där filmen du aldrig hinner se. Anmäl dig till kursen du alltid drömt om att gå eller låt helt enkelt bli att bli arg på ditt barn när det inte gör precis som du säger och skäll inte på maken när han inte ställer in tallriken på "ditt sätt" (alltså det rätta) i diskmaskinen.
 
Ibland när min käre make gnäller för mycket tänker jag herre gud vad klagar du över? Du är man, vit, medelålders och välutbildad med två stycken examen. Det är ju "såna som du" som styr världen. Titta på mig - kvinna, svart, lågutbildad och lågavlönad men jag gnäller en bråkdel av vad du gör... haha det gäller att lite persepektiv på livet! Se möjligheter, utnyttja dom, våga det främmande och omge dig med glada positiva människor som ger energi och som är öppna för att ta emot kreativ energi.
 
Har ofta tänkt att människor med negativ attityd fullkomligt kan ta musten ur en och att de oftast får hållas. Det finns människor som är så "duktiga" på att veta hur andra människor ska leva sina liv och har åsikter och berättar "sanningar" om andra. Nej bort med dom in med de glada och positiva.
Nu är ju inte livet en lång rosenskimrade bubbla med endast medgång och lycka och jag har mött många människor som verkligen fått känna på livets prövningar. Men konstigt nog är det oftast de som är de mest positiva och ser på livet på ett mycket ljusare sätt en de som inte mött så mycket motgång. Jag har inte riktigt fått ihop någon logik i detta och är lika fascinerad varenda gång.
 
Så jag ser fram emot hösten som kommer bli tuff men spännande. Ska försöka hålla uppe den positiva andan och låta mig inspireras av andra människor.
Livet är en gåva och det är på många sätt och vis inte rättvist men för många av oss som har det så bra och har möjligheter att påverka det så är det vår förbaskade skyldighet att gör det bästa av det!
Ja nu kör vi! ♥
↑