sirieisenhardt.blogg.se

Kvinnan sitter på huk nedanför Konserthuset. Bakom henne sitter människor utspridda på trapporna och allas blickar riktas mot kvinnan. Även våra, hela familjen som är på väg hem efter en het söndagspromenad ut på Kastellholmen.

När vi kommer närmare ser vi att hon har en slags sjal på marken och något under sjalen som rör på sig. Hon är koncentrerad och arbetar metodiskt och jag får känslan av att hon gjort det hon håller på med många gånger men på andra platser.

 

Ännu lite närmare ser vi att det är en duva kvinnan försöker ta upp. Vi stannar och tittar nyfiket. Ska man säga till? Varför gör hon så? Tycker duvan verkligen om det hon håller på med? Får man göra så?

Alla tittar, även vi men ingen ingriper. Så här i efterhand blir man endast arg på sig själv att man inte säger något, går fram och frågar vad hon håller på med.

Efter en stund har hon lyckats fånga upp duvan, hon för den försiktigt i sin famn mot trapporna och sätter sig. Då har vi hunnit gå förbi och vi tittar på varandra och skakar på huvudet. Men vi gjorde inget och det gör mig arg att jag inte ingrep.

 

Jag vet inte vad som fick kvinnan att göra det hon gjorde, det kanske var värmen? Eller något annat?...

Kommer att tänka på kvinnan som tog hem svanar och hade dom i sin lägenhet, tror jag det var. Kanske var det hon, kanske någon annan eller så är det bara värmen. Värmen gör oss människor lite galna kanske ändå...

 

Värmen är härlig tycker jag men driver en lite till vanvett när man ligger i sängen på kvällen och försöker sova. Sängen är varm, lakanet lika så och även om kroppen inga kläder har och fönstren är öppna trycker värmen på. 

När man till slut lyckas att somna och sedan vaknar upp har i alla fall jag svårt att genast somna om igen. Det är ju så infernaliskt (jävla) varmt!

 

Det är även jobbigt att träna i värmen. Och jag är lite rädd när jag är ute och springer. Även om kvällen är ganska sen när löprundan skall köras är det oerhört hett. Jag googlar om träning och värme om man kan få en hjärtinfarkt eller så om man springer när det är närmare 30 grader varmt. 

Får inget belägg för det om man är frisk och kroppen orkar ändå inte ta i så mycket så det blir oftast ett något lättare och lugnare pass ändå. 

 I morse sprang vi intervaller jag och ett par kollegor. Vi bestämde oss att vi köra på morgonen innan det blir så varmt. Men det var varmt ändå må jag säga... fram och tillbaka 2x90 s, 2x60 s, 2x30 s och 2x15 s. 
Jag flåsar och frustar bredvid en av mina kollegor.

- Kom igen! Skriker vi till varandra.

Långt där framme ser vi den tredje kollegans rygg, oj vad hon är snabb. Värmen gör mig galen eller är jag det att jag inte är lika snabb som hon där framme som gör mig galen?

Efter passet värmer solen på och jag är "galet" glad att löpningen är över för den här gången.

 

Inne på kontoret är det varmt. Värmen slår emot en när man kommer på morgonen. Mina kollegor säger att de inte kan tänka för att det är så varmt. Vi tar små pauser, drickar mycket vatten och flåsar. Tittar man ut ser vädret nästan dåligt ut och att ett stort regn skall komma. Går man ut slår den "tropiska" hettan emot en och det känns som om man befinner sig på en helt annan del av jordklotet. Foodtruckens exotiskt doftande mat hjälper även till att få känslan av "utomlands" att infinna sig.

När jag sedan sitter ute på terrassen och äter min lunch får hettan i luften och i min mat mig att "galet" mycket längta efter att få åka ut och resa i världen igen.

 

I morse när jag var på väg in till gymmet för att lämna min väska med handduk och ombyte efter träning är en av de manliga städarna där och gör rent. Vi hälsar som vanligt på varandra och jag säger att han inte ska vara orolig  jag ska bara lämna min väska och inte klä av mig naken...

Jag undrar om det är värmen som gjorde att jag sa det men inser att det hade kunnat vara trettio minus ute och jag hade sagt precis samma sak ändå. 

Så nej jag tror inte värmen gör oss galna - antingen var vi det innan värmeböljan eller så var vi det inte, kanske är det något helt annat. Vad som gäller i mitt fall forteller icke denna historia.

 

KRAM och god natt ♥