sirieisenhardt.blogg.se

 

Sist jag sprang blev jag totalt utsliten. Jag hade druckit alldeles för lite vätska under dagen och för mycket kaffe så efter min mil krampade mina vader rejält. Kände mig även törstig efter bara cirka två kilometers löpning och det brukar jag sällan känna när jag är ute och springer utan blir mer törstig under snabba och intensiva intervaller. Jag hade då tänkt att lätt jogga hem de sista två kilometrarna efter min mil men det gick helt enkelt inte att springa. Kroppen sa ifrån genom att jag fick totalkramp i båda vaderna så det var bara att "linka" lätt hem med ömmande ben, törstig och väldigt trött.

 

Idag hade jag förberett mig bättre genom att dra ned på kaffekonsumtionen och dricka extra mycket vatten. Jag tog även ett glas med Resorb för att verkligen försöka återställa vätskebalansen så gott det gick. Såg även till att få i mig några knäckebrödsmackor för att ha lite extra energi att ta av under löpningen och satte på mig mina 2XU calf guards. 

Och ja idag gick det mycket bättre, inga kramper i vaderna och jag kände att vätskebalansen var under kontroll.

 

Men jag kan inte säga att det var mindre jobbigt på något sätt för kroppen i övrigt. Tog det väldigt lugnt under uppvärmningen och jag kände att det behövs verkligen ett par kilometer för kroppen att komma in i löpningen. Även om jag tagit det ganska lugnt så var det ansträngande så jag fick nästan lite panik när jag insåg att nu skulle jag "öka" farten under den tredje kilometern och då med fem sekunder och sedan med ytterligare fem sekunder varje kilometer tills jag sprungit totalt 6 km varav 2 km var uppvärmningssträckan.

 

Första och andra ökningen gick ganska så ok men jag tappade rejält på den tredje men tog igen det på den sista kilometern. När den var avklarad var det sjukt skönt att få köra den där nedjoggnings kilometern kan jag lova. Sedan var det cirka 2.5 kilometer hem som jag gick i lugn takt varvat med lätt löpning.